Juni på Törnby

Jag vet, Juni har inte riktigt börjat än, men snart så. Jag vet inte varför jag gillar Juni bäst av de månader jag har att välja på, men det brukar vara den månaden då man inser att man börjar komma iin i sommaren ordentligt. Och eftersom att jag hatar vintern, borde ju Juni då vara optimalt att älska. Juli är också ok, men då är man på något sätt närmare slutet av sommaren, för när juli har kommit igång, då säger det bara "swiss" så är hösten och knackar på igen.
Den här helgen har min mamma varit och hälsat på, körde henne till tåget vid lunchtid. Vi hade en ordentlig shoppingdag i fredags, eller vad sägs om två nya mobiltelefoner och en dator med mobilt bredband från 3. Jag gjorde nog försäljarens dag klar, redan innan lunch!!!
Vi har också lagt ner en hel del tid på att skura rent poolen och nu håller den på att fyllas inför sommarens lekar och bad. Vi värmer upp vattnet med hjälp av badtunnan, så att vattnet inte fylls på iskallt. Idag har jag gått en runda i trädgården och fotat lite, och njutit av sommartecken. Grattis alla mammor på MORS DAG!!

Trädgårdssäsong

Äntligen är sommaren här och trädgårdsarbetet är i full gång. För ett par veckor sedan inskaffade vi lite flera trädgårdsredskap som ska underlätta arbetet. Bl.a så köpte vi en grenflis, eller vad den nu heter, men i allfall så trimmar vi ner buskar och grenar, och i den nya maskinen maler vi ner genarna till små bitar som sedan pryder våra rabatter. Praktiskt.
Så här fint blir det i rabatten...
Markus hjälper naturligtvis till, som alltid.

Eller så leker han klätterapa.

Vad vi växer...

Nu händer det saker. Vi har hunnit bli 3 veckor gamla. Vi växer så det knakar. Så fort vår matte hinner åka till affären och handla välling, så ska vi få börja äta det. Mums. Vi ska tydligen även äta maskmedel, hm...och jag som trodde att jag var en hund! Vi kan ostadigt gå på våra små ben och jag börjar även kunna skälla när jag blir riktigt uppspelt. Jag och syrran har börjat busa och bita varandra på skoj.

Markus tycker om att gosa med oss, men jag lämnar helst det äventyret till syrran...

Fotogenic

En nära vän påminde mig omedvetet om hur kul det är att fota i svart-vitt. Eller snarare sagt, jag fotograferar i färg och redigerar till svart-vit. Sak samma. Nu har jag ju verkligen motiv hemma att kunna experimentera med och göra fina bilder. Än så länge så rör de ju inte så mycket på sig. De har fortfarande inte öppnat ögonen. Så här fin blev princess i svartvitt.

söta valpar

Nästan en vecka gamla nu. Har tappat det första råttliknande utseendet för att se ut mer som hundvalpar. Fortfarande blinda och döva, krälar de sig fram på sina runda magar. De sover och äter mest bara. Än så länge sköter Nellie det mesta. Vi behöver inte göra så mycket. Den nya familjen bor i en inhängnad i vardagsrummet.

Nellie har blivit mamma

Nellie blev igår mamma till tvillingarna prince och princess. Jag fick hjälpa princess att komma igång då hon inte andades så bra, och hon var väldigt blek och tagen. Men efter en halvtimme mådde hon bättre och försökte dia. Nu mår båda valparna bra. Det är ganska ovanligt för en golden retriver att bara få två valpar. Vi var inne hos veterinären igår och troligen har det varit en infektion under dräktigheten som gjort att ett par valpar dött och resorberats. På U-ljudet för en månad sedan tyckte veterinären att hon såg 4 valpar. Om några veckor kan de som vill komma och se valparna, när de blivit lite större.

Markus på äventyr.

Ibland inser man hur tur man har haft, i en situation där allt kunde ha gått väldigt illa. Igår försvann Markus från gården. Han var ute och lekte, vilket han brukar vara i timmar varje dag det är fint väder, och alltid hålla sig på tomten. Men i går försvann han...
Efter ett tags letande hittades han när han nöjd var på väg hem efter att ha varit på affären och snattat en glass...
Han har gått ner till garaget, tagit ut sin cykel, cyklat helt på egen hand till ICA, en sträcka på nästan 2 km vid hårt traffikerad väg, tagit en glass och cyklat hem igen. Fleming hittade honom vid infarten till Törnby Gård. Han har cyklat till ICA ca 5 ggr förut då vid prommenerat bredvid och har då lärt sig vägen. vad alla bilförare som kört på vägen måste ha undrat över vilka föräldrar som släpper iväg en sådan liten och ostadig cyklist på egen hand. Att inte någon ringde polisen...
Usch, jag är bara enormt tacksam att ingenting hände på vägen. Att han redan börjat snatta...ja, vad säger man om det, hihi.