Juni på Törnby

Jag vet, Juni har inte riktigt börjat än, men snart så. Jag vet inte varför jag gillar Juni bäst av de månader jag har att välja på, men det brukar vara den månaden då man inser att man börjar komma iin i sommaren ordentligt. Och eftersom att jag hatar vintern, borde ju Juni då vara optimalt att älska. Juli är också ok, men då är man på något sätt närmare slutet av sommaren, för när juli har kommit igång, då säger det bara "swiss" så är hösten och knackar på igen.
Den här helgen har min mamma varit och hälsat på, körde henne till tåget vid lunchtid. Vi hade en ordentlig shoppingdag i fredags, eller vad sägs om två nya mobiltelefoner och en dator med mobilt bredband från 3. Jag gjorde nog försäljarens dag klar, redan innan lunch!!!
Vi har också lagt ner en hel del tid på att skura rent poolen och nu håller den på att fyllas inför sommarens lekar och bad. Vi värmer upp vattnet med hjälp av badtunnan, så att vattnet inte fylls på iskallt. Idag har jag gått en runda i trädgården och fotat lite, och njutit av sommartecken. Grattis alla mammor på MORS DAG!!

Trädgårdssäsong

Äntligen är sommaren här och trädgårdsarbetet är i full gång. För ett par veckor sedan inskaffade vi lite flera trädgårdsredskap som ska underlätta arbetet. Bl.a så köpte vi en grenflis, eller vad den nu heter, men i allfall så trimmar vi ner buskar och grenar, och i den nya maskinen maler vi ner genarna till små bitar som sedan pryder våra rabatter. Praktiskt.
Så här fint blir det i rabatten...
Markus hjälper naturligtvis till, som alltid.

Eller så leker han klätterapa.

Vad vi växer...

Nu händer det saker. Vi har hunnit bli 3 veckor gamla. Vi växer så det knakar. Så fort vår matte hinner åka till affären och handla välling, så ska vi få börja äta det. Mums. Vi ska tydligen även äta maskmedel, hm...och jag som trodde att jag var en hund! Vi kan ostadigt gå på våra små ben och jag börjar även kunna skälla när jag blir riktigt uppspelt. Jag och syrran har börjat busa och bita varandra på skoj.

Markus tycker om att gosa med oss, men jag lämnar helst det äventyret till syrran...